men så tar det stopp. när det döda tar tag i en. de förmultnar allt. förintar andningen.
och strömmen har aldrig ens funnits.
aldrig kommer den att finnas.
det är torrt, utan syre. hålrum. man önskar det fanns väggar, att rummet var ett rum. inramning. men det är en evinnerlig öppenhet. och det dödar än mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar