bryta av

så den här grejen om vad som känns nytt. fräsht. en reaktion på det gamla. en avstickare från en trend. ett statement. det finns inget som ger sånt lyckorus som när det känns instinktivt. man ser något och man vet att det är rätt. att det man ser är en 100% logisk uppföljning på samtiden.

och så motsatsen. det uttänkta. ängsliga. jag får panik då. och skyller allt på stockholm, sverige.

jag kommer ihåg när jag hörde den här låten första gången. jag hörde park slope 80-talister som fått hörsägner om nyc 80-tal med modersmjölken. hörde deras egen barndom. axl rose. och vinylskivor, likt fossiler, de lyssnat på från föräldrars skivskattkistor. t-rex, bowie.





kanske världens bästa text

svartvit fredag

here comes the sun, little darling

morgnar går inte att lita på. morgnar går inte att lita på. de jävlarna fäller krokben. lägger en sordin på. spolar en isbana framför fötterna på mig. knuffar mig i ryggen.

men sen. eftermiddagar mot skymningen. tröst. ett lugn, någotsånär. jag anar kvällning och kvällning är bra.

jag undrar om att vara introvärt också betyder en förkärlek till kväll. för mig är skymning ett välkommet lock på. morgonens hatten av och inbjudande solsken är en stängd port för mig. jag ser ju att detta är en paradox. skymningen bjuder in mig. lockar mig vänligt. får mig att tänka snälla, förlåtande tankar. konstruktiva tankar.

morgonen sticker mig i ögonen med båda fingrarna.

-----

linda skuggorna pratar om barnen och vinterkräksjukorna, projektilspyorna, sprutbajset.

jag projektilgråter, sprutgråter.

backlash

det är bra att det fortfarande är tidigt på året då man fortfarande har det sunda tänket kvar. det är bra då man får en backlash av hjärtesorg. då tar man till nyttigt ätande och nyttiga motionsrundor som fortfarande inte känns alltför jobbiga att ta sig an.

backlash. stor. tårar. smärta smärta smärta.

jag gillar de rörelser den sätter igång. vakumrörelser. sakta går man framåt. känsla av att gå bakåt. en slags motrörelse.

för mörkret och rörelserna:

work it

jag kom på mig själv med att låna en åsikt. jag ville ha nåt att säga. jag ville vara rolig också! så jag sa åsikten på samma sätt som den där andra personen hade sagt den. trodde att det skulle vara roligt på samma sätt. det var det inte.

jag funderar mycket på kontext. omgivning. bakgrund. hela skiten.

tänker på att mina egna åsikter kanske kan vara lika bra som någon annans. den dagen då jag börjar ta mig själv på lika stort allvar som jag tar andra, den måste komma snart.

nuddar vid tro på själv. själv-för-troende. sådan sjuk grej det är. inte konstigt att livscoacher har gott om jobb. jag är en sådan som behover coachas i livet, coachas in i livet, för att inte stå utanför. coachas in i min egen kropp, mina egna tankar, och coachas att tro att det jag säger mig själv är sant.
--
nuddar vid olika ideer. en tanke jag har, helt outvecklad, är denna om rädslan när nära vänner får barn. insikten i att man aldrig kommer att vara lika betydande för vännen efter barnet kommer. det pinsamma i tanken överhuvudtaget. jag skäms över då jag blev rädd när en utav mina bästa vänner blev gravid.
--
dagens vackervatten har mycket med chet att göra. samma fårade röst. vi kan inte köpa oss erfarenheter! jo det kan vi visst det säger någon. ok då. men inte såna som sätter sig i rösten. här är killen som slutade på fabriken för att göra skönhet.

dagens vackerknark

vi kanske inte alltid är så bra på att se skönhet i det slitna. orynkiga ansikten är ett mått på skönhet. men i den här inspelningen är det mängden år som är själva måttet på skönheten. man hör de hårda åren, alla sorger, all lycka kanske, alla skratt. ser ni skrattrynkorna? ser ni knarkfårorna? hör ni det mjuka lädret som pinats i vinden? finns där både i strupen och trumpeten.

denna inspelning är en utav de mest berusande för mig. några månader senare var han död.

fragment

de bästa texterna jag vet är de som börjar i stil med jag har inget att skriva men.. för det som då kommer fram, när man inte har en uttänkt ide som måste läggas upp på bloggen, är de tankar som ofta är the shit. jag älskade att läsa denna text idag. en liten notering över en snutt läst i en bok. men vilken snutt. dessa fragmentariska tankarna ter sig lyfta fram sånt som är verkligt intressant. guldkornen.

och sen gillar jag det här med att nudda vid en ide. haspla ur sig en tanke som inte är riktigt formulerad. inte veta varför den kommer fram. någon slags jag tänker på detta, vet inte varför, men jag gör det bara.

det finns en anledning till varför vi tänker på det vi gör och jag gillar mest när de inte paketeras i en slirig krönikeform. som den här. inramat, lite amerkaglättigt, hurtig på något vis. alltid med en avlslutande knorr. den är gammeldags, hör hemma i någon papperstidning. visserligen står det att det är just en kronika det är, men det ser väl vem som helst att det där är en blogg.