vi kanske inte alltid är så bra på att se skönhet i det slitna. orynkiga ansikten är ett mått på skönhet. men i den här inspelningen är det mängden år som är själva måttet på skönheten. man hör de hårda åren, alla sorger, all lycka kanske, alla skratt. ser ni skrattrynkorna? ser ni knarkfårorna? hör ni det mjuka lädret som pinats i vinden? finns där både i strupen och trumpeten.
denna inspelning är en utav de mest berusande för mig. några månader senare var han död.
2 kommentarer:
det här är vääääärldens sämsta låt. på tvärtomspråket, that is.
(my secret friend made me do it)
du är min första kommentar! tänk att det finns en person som läst här. otroligt.
Skicka en kommentar