så den här grejen om vad som känns nytt. fräsht. en reaktion på det gamla. en avstickare från en trend. ett statement. det finns inget som ger sånt lyckorus som när det känns instinktivt. man ser något och man vet att det är rätt. att det man ser är en 100% logisk uppföljning på samtiden.
och så motsatsen. det uttänkta. ängsliga. jag får panik då. och skyller allt på stockholm, sverige.
jag kommer ihåg när jag hörde den här låten första gången. jag hörde park slope 80-talister som fått hörsägner om nyc 80-tal med modersmjölken. hörde deras egen barndom. axl rose. och vinylskivor, likt fossiler, de lyssnat på från föräldrars skivskattkistor. t-rex, bowie.
kanske världens bästa text
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar