fragment

de bästa texterna jag vet är de som börjar i stil med jag har inget att skriva men.. för det som då kommer fram, när man inte har en uttänkt ide som måste läggas upp på bloggen, är de tankar som ofta är the shit. jag älskade att läsa denna text idag. en liten notering över en snutt läst i en bok. men vilken snutt. dessa fragmentariska tankarna ter sig lyfta fram sånt som är verkligt intressant. guldkornen.

och sen gillar jag det här med att nudda vid en ide. haspla ur sig en tanke som inte är riktigt formulerad. inte veta varför den kommer fram. någon slags jag tänker på detta, vet inte varför, men jag gör det bara.

det finns en anledning till varför vi tänker på det vi gör och jag gillar mest när de inte paketeras i en slirig krönikeform. som den här. inramat, lite amerkaglättigt, hurtig på något vis. alltid med en avlslutande knorr. den är gammeldags, hör hemma i någon papperstidning. visserligen står det att det är just en kronika det är, men det ser väl vem som helst att det där är en blogg.