jag knarkar skönhet. mitt hjärta är blödigt. jag har inga barn, men hjärtat mitt är blödigt som hos en nyförlossad honling. keith jarrett, chet baker, människor, leenden, formuleringar som om de kommo från marcus birro, berusningar, viner, touchy feely, handskrivna listor, bilder, lycka över all konstkonsumtion jag får, över all konst jag ser och potentiellt kan se, lindansare mellan the twin towers, nakna ansikten utan smink, läppar med röd färg, ögon med svärta, joakim thåstrom och hans vänner.
jag värjer mig mot det fula jag ser. humor med ironi, med bekostnad på annan, som sticker mig i ögonen, eller snarare hjärtat. skrattet fastnar i halsen. det är inte så kul, det här. eller ja jag skrattar. men får dålig andedräkt.
så jag tittar åt skönhet, den som inte bekostar, den som ger, var den än kommer mot mig. som här. visst ser ni kroppshållningen, intentionen, händerna som gör detta magiska, hjärnan som improviserar fram för stunden, för nuet, för oss, när ni lyssnar på detta?:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar