lördag 30 januari 2010
oförberedd
några minuter innan vi skiljs åt säger min vän något som vrider om en kniv som sitter djupt begravd i ett ännu inte läkt sår. jag tänker för en sekund att jag ska sms:a något som låter henne veta att så är fallet. jag vill följa min impuls. överväger. bestämmer mig för att låta bli. det skulle nog inte leda till något konstruktivt. i alla fall inte just då. tanken maler i huvudet. jag känner mig sårad. jag funderar på om jag har överreagerat. oavsett om kommentaren förmodligen inte var illa menad så var den obetänksam. hon vet att jag befinner mig i ett känsligt läge och att inte kunna sätta sig in i det får mig att känna mig ensam.
upprördheten lever rövare under några minuter, men som vanligt så lägger den sig efter ett tag.
så tänker jag: det som sårar, de uttalanden och kommentarer som trycker på ömma punkter, är prövningar. det finns en orsak till att det gör ont, att det någon säger ger ångest. detta är prövningen. att leta reda på roten till det onda. för det har inget att göra med den sårande kommentaren. visst finns det en hel del att säga om att ens vänner inte borde få en att känna på det sättet. och de flesta av mina vänner har motsatt verkan. de lyfter upp, ibland bara genom sin blotta närvaro, stöttar, peppar. men när något händer som ger smärta så måste jag vända mig mot det onda. det är ett faktum att det gör ont. men jag måste finna ett sätt att läka det onda själv. ingen kan göra det åt mig. detta är prövningen. måste titta innåt. förstå varför det värker så. den kommentar som gjorde mig illa handlade om det sorgliga i att jag är singel. man skämtade om det. jag vill kunna skämta om allt. brukar ju för tusan alltid skämta om allt. men såret efter min separation är inte läkt och jag kan inte skämta om det på andras villkor, inte ännu. för mig är det inte kul. för mig är det en livssorg.
livssorgen är min. min att jobba på. ett obetänksamt skämt påminner mig. jag kan inte skylla smärtan på en klumpig kommentar. den finns där oavsett. detta är prövningen. jag vill beskylla vännen. jag hatar henne för en stund. vill hata. om hon bara inte hade sagt så så hade allt varit ok. allt är inte ok, med kommentar eller utan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar