åh boy

helt otroligt vilka människoporträtt det finns i denna film, Boy A, som i sin helhet är så väldigt väldigt bra!

det finns en scen, där...ja...den är helt fantastisk, denna unga kille, som är så förtappad och känslomässigt låst i sig själv, expolderar i dans! knyckiga rörelser, knytnävsslag, kollapser, händer som gnider mot ansiktet.

fråntagen sin kontex så är scenen nog inte lika tydlig som när den dyker upp mitt i filmen och blir en förlängning på denne killes person.

med risk för att verka (mer) skruvad (än vad jag är) vill jag säga att jag fullkomligen älskar denna scen, denna dans, denna pojke.