U:et. Hur livet i början är nära, man ser mest detaljer. Som hos barnet. Det ser det som finns där framför dem. Inte så mycket annat. Helheten för barnet är detaljerna. Ingen visshet om det som komma skall. Ingen kunskap om morgondagen. Framtiden sträcker sig endast några minuter framåt. Nuet genomsyrar ungen.
Och så gamligen, som varit barn, och tonåring och vuxen. Han har varit där barnet är, har varit vuxen med, där nuet knappt finns, där planering för morgondaget har övertagit nuet. Tanken framåt förhindrar tanken i häret och nuet. Där ingen tid för detaljer fanns. Men nu, nu har han återtagit den platsen. Han och ungen tittar på varann. De tittar med samma ögon, som ser nuet.
Iiiiii
4 dagar sedan
