Ja!

Läser Sigge Eklunds Den sista myten på nytt och slås av den här känslan som kommer när man läser något som berör en. Känslan av en egen berättelse som måste fram. Visst blir det så? Berättelser, och konst i största allmänhet, som får ens blod att strömma fortare, väcker skaparlusten i en själv.

Det är som om ens berättelse växer utmed det man läser, samtidigt, utmed det man ser på film, det man konsumerar, det man ser överallt. Det blir så tydligt att ens egna flöde vill komma ut då.



-----------------------------------
Läser Therese Bohmans recension av Per Hagmans nya bok och hon levererar två citat i texten som gör mitt hjärta glad.

"Den som blev född med en fackla i sin själ / är sitt ödes krigare, men aldrig dess träl"

"De farligaste människorna är de som aldrig slutar söka gemenskaper och bekräftelse utifrån fyrkantiga lagar om hur sådana bör se ut. Man kan inbilla sig att det handlar om älskvärda människor men till slut förstår man att de bara gör vad som helst för att söka flocken, markera position i den”