söndag 25 juli 2010

Nåt jag tänkte på

-Läser "Allt" av Martina Lowden och slås både av hennes brillians men också en know it all-ton i mycket av det hon skriver. Jag känner mig illa till mods av denna ton. Men sen, då boken sjunkit in lite, tänker jag att det kanske inte är konstigt om en så intelligent 23-åring (tror att hon var runt 23 när hon skrev den) är en besserwisser. I.e., är det så att en know it all-attityd faktiskt är berättigad i fall såsom detta? Eller är ödmjukhet alltid att föredra?

-Tittar på the Sartorialist's bilder och klickar på en länk till modedrottningen Anna Dello Russos blogg. Finner bilder jag gillar mycket, och även ett fantastiskt citat om modeindustrin och modebloggarna:

"Why i love bloggers? Cause they make us in contact after years of deafness in own golden cells. So today we feel less lonely!"

-Hör terapisten i In Treatment säga något i stil med "maturity in the modern world means absence of feelings". Känns som att jag impulsivt håller med.

-Har skrivit ett meddelande till mig själv, som jag glömt bort att jag en gång skrivit. Det lyder "distraktionerna är ett livsvillkor". Jag tror att jag läst det i en intervju inte allt för länge sedan. Kommer ihåg att det kändes trösterikt att höra någon säga att distraktioner är ett faktum, något man måste acceptera. Att göra-skapa-generera-producera kommer inte utan distraktioner som får en att känna sig ur kurs. -- Det är inget fel på mig för att jag känner så. Det är ett livsvillkor.

Ser nu att citatet kommer från en recension av Lars Lidens diktsamling Svävare. Ser också att jag själv lagt in en undermening i citatet som inte finns där från början. Men jag gillar recycling av ord.

-Pratar med John som berättar om filmen om Coco och Stravinskij han just sett i Washington. Tittar på en bild från filmen vars bakgrund hänför. (Om jag hade ett hus...om jag hade en sådan vägg...)



-Tittar på en bild från en modekampanj med MJ. Kropparna tilltalar mig.

fredag 2 juli 2010

Sport

Läser denna artikel i Intelligent Life som ges ut under The Economist om varför sport idag är så gigantiskt.

Olika teser drivs. En utav dem sammanfattas i tre ord, The British Empire.

Andra teser handlar om Adidas/Puma-familjen, eller om att dåtidens filmstjärnor är nutidens sportstjärnor.

Jag lovar att texten bidrar med en intressant vinkel till fotbollshysterin.