Livet livet livet

jag har märkt en sak. det är inte de svaga som spelar illsint. de är de starka.

jag har ett nytt jobb, och det är på intet sätt glamoröst. men jag får vara med brokiga själar. de som är psykiskt sjuka.

dessa människor har inte mycket. många utav dem har nästan ingenting alls. men, dessa människor skulle inte ens kunna ta om de fick chansen. de spelar inte samma spel.

det var ett tag sedan jag jobbade med dessa människor. och jag hade glömt denna omtanke. alltså den typ av omtanke som inte har en baktanke. den är inte så vanlig bland främlingar, men dessa psykiskt sjuka visar prov på den oftare än när jag befinner mig i friska människors närvaro.

(jag tänker efter om jag överdrev nu. för effektens skull, för dramatikens skull, för att få texten att stå ut lite. men nej, jag är ganska säker på att jag inte överdrev.)

men denna omtanke. det är så många händelser som visat på den redan under mina första få dagar på mitt nya jobb. de flesta kan jag inte återge p.g.a. sekretess. men ett litet exempel kan jag ge. jag hade av misstag lämnat min arbetsmobil på en affär, vilket jag nämnde till klient. i slutet av dagen ringer denna man till mig (till telefonen på kontoret, ej på arbetsmobilen) för att höra om jag fått tillbaka den. det hade jag och då blev han glad. till saken hör att denna klient aldrig ringer på arbetsmobilen, han har inget behov utöver det han får schemalagt och hade alltså inget eget intresse av att jag skulle få igen mobilen.

det här är bara ett litet exempel. det finns så många. och de visar alla på hur dessa sköra människor, som genomgått så otroligt mycket tumult i sina liv, har denna omtanke bevarad. hudlösa och sårbara. men inte giriga. det är mitt första intryck av de människor jag ska jobba med under sommaren.

jag vill inte romantisera sjukdomar. eller underskatta det faktum att min position gentemot klienterna kan ha att göra med den omtanke jag får uppleva. kanske får jag en mer nyanserad bild så småningom, då jag lärt känna dem bättre. men jag anar att det finns ett samband mellan att vara snäll (som ju omtanke innehåller en stor dos av) och att inte kunna sätta upp ett pansar mot livets eländigheter, som i många av dessa människors fall har lett till depressioner.


en dörr på st. marks i nyc