havet är också ojämnt

mina favoritförfattare är dom som inte egentligen är så jävla bra, utan de som levererar utomjordliga citat.

ta siri hustvedt till exempel. jag menar, hon skriver ju fantastiskt, men hennes berättelser är så jävla ojämna. fastnar och har sig, flyter inte alls på.

men hon kan skriva sådana citat! små stycken som gör mig full. och då gör det ingenting om berättelsen i sin helhet inte hittar fram till mig. eller om jag inte hittar fram till den.

förstår du vad jag menar?

eller peter hoeg. också i mina ögon ojämn. men bitar av hans berättelser är tyngre än allt annat. det mer än väger upp. dessa glimtar lyser så starkt. lyser upp även det som jag inte kan relatera till.

eller woody allen för den delen. hans filmer är ju för fan skit, många utav dem. men vissa scener. holy jesus. de om döden. de är skrivna för just mig.

bara det jag tänkte på, att de skapare jag gillar mest är de ojämna.

och denna tanke, den ger mig hopp om mig själv. för om jag inte har samma krav på andra som jag har på mig själv, då kanske även jag kan vara ojämn. då kanske även min egen ojämnhet är bättre än jag tänker. jag menar, även i det lilla, i mina uppsatser, i mina samtal med vänner, i mina rutiner.

jag är ojämn. men det är ok.