en ensam raket, som aldrig ville explodera, men som vinglandes fortsatte att kämpa upp mot universum, förbi all snöstorm och kalla vindar, såg jag genom fönstret. endast periferin av de färgfullt expandernade raketerna syntes genom mitt lilla köksfönster.
jag nöjer mig med den vinglande raketen. den som i en aldrig sluttande bana fortsatte uppåt.
Iiiiii
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar