torsdag 18 februari 2010

zebror i regn

gick på cinemat igårkväll (åh vilken jävla dödsskön tillställning) och såg kortfilmen zebror i regn. tre män som alla jobbar i slussen, handlar den om. kan tänkas vara ett ganska alldagligt ämne, och det var det också, men dessa män framställdes på ett så jävla djuplodande vis att berättelsen åt upp mig! jag slukades hel och det var fantastiskt.

smått fantastiskt är även att denna film inte verkar finnas på internet. varken mycket skrivet om den eller filmen själv. integritet både i berättelsen och dess natur alltså... hade önskat att jag kunde dela med mig av denna berättelse till andra. hela stockholm behöver få möta dessa tre herrar. jag lovar, det skulle få en obegriplig effekt.

även alexandra dahlstroms film visades. den blev blek i jämförelse. som en kopp pulverkaffe bredvid en bouillabaisse.

något jag tänkt på. kvalitet, eller integritet kanske snarare, i konst, är oftast universell. jag har kännt många gånger pa sistone att en upplevelse -konst, musik, konserter, teater, you name it- oftast varit ganska homogen, på ett bra sätt då. alltså det jag menar är att upplevelsen varit till stor del delad av publiken. jag har kännt att min upplevelse inte skiljt sig åt från många andras i publiken. som om det finns en kvalitetsstämpel som uppfattas av många. vilket betyder att vad kvalitetsstämpeln är, är en uppfattning som delas av många. den är inte så random som man skulle kunna tro alltså. jag gillar denna tanke. gillar att fundera på omdet kan vara så. säger inte att det är så, men att det känns så, och att jag tror att det är så.

till exempel igår. vi var asmånga som bröt ut i spontana ivriga applåder efter zebror i regn. typ alla. och då hade jag vid ett tillfälle under filmen tänkt "undrar om alla 20-nåntings här inne uppskattar detta?". de gjorde det. vi delade denna upplevelse. och än mer intressant, vi delade upplevelsen av att dahlstroms film bleknade bort i jämförelse. en aningen jobbig stämning uppstod efter hennes film. och som sagt, denna upplevelse känndes så..samstämmig. som om vi alla kännde likadant, hade kännt samma sak under filmen. ok inte samma sak. men något som var liknande, mer lika än olika.

funderar på det där.

1 kommentar:

Panavision sa...

Tack så hemskt mycket för din fina kommentar. Det uppskattar vi verkligen.

MVH// Berker Agun