saker under huden

jag har tänkt mycket på två saker.

ett. att vi ofta röstar med hjärtat här i sverige. historiskt sett har vi röstat för en välfärd. vi har röstat för solidaritet, för folk vi inte kan namnet på, för barn och gamla. vi är ju kännda för det här. under alla mina år i usa var denna den fråga jag fick mest, om all socialdemokrati. social demokrati.

men mot varandra, på gatan, i hissen, på tunnelbanan och bussen, i fikakön, där är vi inte så hjärtliga. inte så många leenden liksom. inga ord. inget jag ser dig. inget tja läget fina främlig. nä, där är vi kalla.

men amerikajävlarna, de vill ju så gärna rösta med hjärnan. wellfare är inte deras business. var och en åt sig själv. alla single ladies kan vara så devastated dom vill. jag har inte föranlett deras missar. och jag har minsann aldrig fått något gratis men ändå har jag kämpat mig upp. de borde alla andra också. jo, skicka han till death row, han hade ju sin chans.

men i kaffekön tar de hand om en. läget idag då? babe, saknas det en dollar? here you go, hur mår du?, jag ser dig. för vi är medmänniskor.

denna paradox. svenska hjärtepolitiken men kyliga medmänskilgheten, kontra, det amerikanska teoretiska sättet att rösta på, men o så hjärtliga sätt att vara på mot de andra, nu och här.

två. förståelse. skit alltså hur mycket jag tänkt på detta. denna simpla lilla grej. att förstå någon annan med ett annat perspektiv, annat än mitt, en helt annan bakgrund än min.

u-svängen som mediafolk gjort, som alex schulman. gå från riksmobbare till heart on the sleeve. från hård som fan, till mjuk och gråtmild. till inkännande. åh vad jag älskar han idag. åh, vad jag var rädd för allt han stod för då.

jag har inga barn. och jag är ung. jag vet inte varför (eller, jo, det vet jag, men jag pratar om det en annan dag) jag bär hjärtat på ärmen.